Ny riktning

Så nu är det slut på AuPair livet, har visserligen varit det i 2½ vecka nu men det känns fortfarande väldigt konstigt.
Jag trodde aldrig att det skulle kännas så här att komma tillbaka. Jag uppskattar Sverige på ett helt annat sätt nu och jag har min anledning att stanna kvar här.
Saknar dock familjen väldigt mycket, var riktigt svårt att se barnet stå och gråta medan jag gick genom säkerhetskontrollen på Schiphol så jag är glad att jag får träffa henne snart igen, dem flyttar ju faktiskt upp imorgon.

Nu är jag dock fast där jag var förut i stort sett. En av anledningarna till att jag åkte var för att kunna komma på vad jag ville göra med mitt liv, men det har jag inte kommit långt med. Jag har fortfarande svårt att se mig själv i något arbete och med alla arbetsgivare som inte har tid att lära någon oerfaren människa själva arbetet så är det svårt att få något arbete alls. Måste jag arbeta i en kundservice och bli kallad allt möjligt otrevligt varje dag bara för att jag har erfarenhet av det? Så kul är det faktiskt inte att bli kallad hora och ha en chef som inte förstår att kraven är orimliga. Jag har alltid trott att kundservice och serviceminded syftade på att man vill göra allt för att få kunden nöjd, inte att man ger dem ett alternativ till vad som skulle kunna fungera och sen låter dem testa det på egen hand. 99.9% av de kunderna ringer tillbaka eftersom de inte fullt förstod eller för att det inte fungerar. Det är inte kundservice på hög nivå om jag får säga min mening.

Nu ska jag däremot försöka få tag på någonting roligt att arbeta med, eller roligt och roligt, något att arbeta med helt enkelt. Får se hur lång tid det tar denna gång innan man halvt ger upp igen.

Det mest positiva med att vara hemma är att få vara med Erik precis så mycket jag vill, vilket är hela tiden iofs.