Ny riktning

Så nu är det slut på AuPair livet, har visserligen varit det i 2½ vecka nu men det känns fortfarande väldigt konstigt.
Jag trodde aldrig att det skulle kännas så här att komma tillbaka. Jag uppskattar Sverige på ett helt annat sätt nu och jag har min anledning att stanna kvar här.
Saknar dock familjen väldigt mycket, var riktigt svårt att se barnet stå och gråta medan jag gick genom säkerhetskontrollen på Schiphol så jag är glad att jag får träffa henne snart igen, dem flyttar ju faktiskt upp imorgon.

Nu är jag dock fast där jag var förut i stort sett. En av anledningarna till att jag åkte var för att kunna komma på vad jag ville göra med mitt liv, men det har jag inte kommit långt med. Jag har fortfarande svårt att se mig själv i något arbete och med alla arbetsgivare som inte har tid att lära någon oerfaren människa själva arbetet så är det svårt att få något arbete alls. Måste jag arbeta i en kundservice och bli kallad allt möjligt otrevligt varje dag bara för att jag har erfarenhet av det? Så kul är det faktiskt inte att bli kallad hora och ha en chef som inte förstår att kraven är orimliga. Jag har alltid trott att kundservice och serviceminded syftade på att man vill göra allt för att få kunden nöjd, inte att man ger dem ett alternativ till vad som skulle kunna fungera och sen låter dem testa det på egen hand. 99.9% av de kunderna ringer tillbaka eftersom de inte fullt förstod eller för att det inte fungerar. Det är inte kundservice på hög nivå om jag får säga min mening.

Nu ska jag däremot försöka få tag på någonting roligt att arbeta med, eller roligt och roligt, något att arbeta med helt enkelt. Får se hur lång tid det tar denna gång innan man halvt ger upp igen.

Det mest positiva med att vara hemma är att få vara med Erik precis så mycket jag vill, vilket är hela tiden iofs.

Början på slutet

Det var ett tag sen jag skrev nu, men jag antar att jag inte har haft någon inspiration till att skriva. Fick dock höra idag att min blogg var tråkig eftersom jag inte skrivit något nytt, så tänkte ta några minuter till att göra det.

Var i Sverige på semester i 3 veckor i Augusti. Det var riktigt skönt att kunna ta det lungt i 3 veckor och jag blev förvånad över hur annorlunda jag såg på Sverige. Det var dock mindre kul att ta väskan på flygplatsen och inse att det inte fanns några hjul kvar på den. Fick bära en 9 kg tung väska och genom det få blåsor i händerna. Åkte direkt hem till Erik där jag spenderade största delen av min semester (då jag inte drog med honom till mamma och pappa för att hälsa på). Men att åka till honom var det bästa beslutet jag tagit på länge. Singel livet är över och jag hade nästan glömt bort hur underbart det är att vara kär. Det var dock tråkigt att behöva åka ifrån honom för att avsluta mitt arbete här nere, men nu är det inte långt kvar.

Dagen jag åkte tillbaka så regnade det i Sverige, men när jag landade på Schiphol sken solen och min värdmamma föreslog att vi skulle åka till stranden, så det blev rakt från regniga Sverige till den strålande solen på stranden i Holland där havet för övrigt var riktigt varmt och härligt.

Förutom stranden har jag inte gjort så mycket här nere sen jag kom tillbaka. Var med Anna och Ane en gång och såg på fotboll vilket var ganska så trevligt. Har suttit barnvakt en del men det är ingenting jag har något emot.

Nu är det endast 16 dagar kvar innan jag kommer tillbaka till Sverige för gott, eller vad vet jag, kanske försvinner utomlands någon gång igen, men det blir absolut inte inom en snar framtid.

På lördag tar min värdmamma Linda med mig in till Amsterdam för att visa mig saker som jag missade sist jag var där. Blir nog roligare än den gången jag var där med Anna då min värdmamma faktiskt pratar om annat än bara sig själv och killar hon gillar.

Men nu är det dags att natta barn med Bullerbyn bok.

Sov gott!

Tiden går fort

Det känns som om det var bara en kort tid sedan jag landade på Schripol och nervöst inväntade familjen jag skulle spendera minst 6 månader med. Kommer ihåg hur det kändes att svänga in på gatan första gången och se de hus som jag nu är så van vid. Allting kändes så främmande och nu, exakt 5 månader senare, så hemma. Jag var livrädd när jag åkte och kunde aldrig tro att jag kunde trivas så bra i ett land där jag inte alls förstod språket, inte hade en aning om någonting direkt. Men nu känner jag mig inte som en turist direkt och jag tror inte man kan räknas som det efter 5 månader heller, allting känns hemma. Inte ens språket är så speciellt främmande länge då jag förstår det mesta dem säger. Har lärt känna otroligt mycket människor här nere, haft riktigt kul, provat på nya saker. Men trots det så börjar det kännas som att jag är redo att åka tillbaka till Sverige nu, hoppas verkligen att det kommer kännas bra under semestern när jag är där, men varför skulle det inte? Har något jag inte hade när jag åkte...

Vad hände?

När slutade vi bry oss om varandra? När börjar föräldrar döma sina barn efter deras karriär? När tar den ovillkorliga kärleken slut?
Under det att man är liten fördelas uppmärksamheten lika mellan barnen oavsett hur många det är, men på något sätt verkar den riktas mer åt ett håll än de andra när man bli äldre, för att sedan, när alla är vuxna, endast fokuseras på bara vissa. Har det verkligen så stor betydelse för ens föräldrar vad man arbetar med, vad man tjänar varje månad samt hur och var man bor? I min familj verkar det vara så iaf. Vad jag än gör så verkar det inte riktigt duga, det är alltid bara nästan. Man gör sitt bästa endast för att upptäcka att det inte riktigt duger eller ignoreras då någon annan gjort något bättre. Så har det varit länge nu. Jag kommer ihåg en gång när en i min familj var sängliggande pga sjukdom eller så, sjläv var jag genom förkyld och hade feber. Men det behövdes handlas. Jag fick åka och möta upp andra ur familjen för att kunna handla, men det enda man i efterhand fick höra om det var hur de hade åkt dit och hjälpt till, när man själv hade gjort samma sak trots feber och förlkylning. Kan låta som om jag enbart vill ha någon sorts uppskattning för det, men så låg det inte till. När det ändå berättas att de andra två åkte dit för att handla så kan det väl inte vara så svårt att nämna den tredje, eller räknas inte jag?

Visst, jag kan medge att jag alltid haft en stark vilja och det kanske inte har varit det lättaste att handskas med, men för det behöver man väl inte glömmas bort? Alltid förväntas göra det värsta?
Vad spelar det för roll om jag inte har kommit på vad jag vill bli än? Måste det innebära att jag är sämre än de som redan har ett fint arbete? Det finns så mycket möjligheter där ute och att välja en väg är inte det lättaste. Jag kanske inte är en sådan som kommer klara av att ha ett 9-5 arbete. Kanske är jag en fri och rastlös själ som måste ha stimulans på ett annat sätt. Men det innebär inte att jag inte förtjänar samma kärlek och uppmärksamhet från någon jag alltid funnits där för och alltid ställt upp för.
Men det värsta av allt var nog att få höra att jag inte kommer ihåg saker för att jag rökt på för mycket. Bara för att jag är i ett land där det är lagligt så innebär det inte att jag röker på varje dag. Sälvklart har jag testat, jag kan inte säga att jag bott i Holland i 7 månader och inte testat röka på, men det betyder inte att jag gör det hela tiden. Skämt eller inte, det är som att få en kvin instucken i hjärtat när man får höra det från någon som står en så nära, någon som ska älska en vad som än händer, nägon som borde känna mig bättre än någon annan. Den som kan se rakt in i mig och veta hur jag mår och känner.

Men vad jag än gör så verkar det inte riktigt räcka ända fram...
Vad har jag gjort för fel?

Blod, svett och tårar

Gårdagen blev ganska kaotisk. Det började redan på morgonen då Trude och hennes kompis Madhu, som hade spenderat natten här, sprang ute och lekte medan de väntade på att vi skulle åka till skolan. Trude lyckades snubbla över vår minsta katt Polly och ramla, hon skrapade upp båda knäna och ena armbågen. Så det blev på med lite plåster och sen iväg till skolan där hon var tvungen att ta på sina sår hela tiden så att folk skulle se att hon gjort sig illa, igen. I tisdags när vi var på stranden lyckades hon av olycka få den vassa delen av en spade precis under ögat så hon blödde ordentligt.
Man kan tro att detta var tillräckligt mycket för ett barn på 5 år att ta på en vecka, men icke. Igår när hon hade simlektion så skulle hon hoppa från kanten och lyckades på något sätt skrapa upp den böjliga delen under stortån. Dem kom och sa till mig att kvinnan i receptionen letade efter mig då jag satt ute på gräset med en annan flickas mamma och tog det lungt i solen medan lektionen pågick. När jag kom in till bassängen så såg jag blodspår och hörde Trude ropa på mig. Hon satt på en bänk med en helt blodig fot. Sjukvårdaren fick på ett förband och sen var det bara att bege sig till sjukhuset då det inte ville sluta blöda. Inte nog med att hon blödde och grät, det var så varmt ute att man bara ville stanna inne i ett kallt förråd eller liknande, att gå utanför dörren var som att kliva in i en bastu, så har det varit hela veckan och det verkar nästan bli så idag också. Det är redan 24.5 grader inne och vi har inte ens värmen på.

(Lägger upp en bild på den nya tatueringen också, frågan är om jag kan hålla mig till bara den under min tid här eller om jag kommer göra en till innan jag kommerr hem. Gör jag det kommer pappa helt klart skjuta mig när jag kommer hem, men det vore värt det.)

Saltvatten och hummer

Efter en dag som bara verkade gå utför så fick jag frågan av min värdmamma om jag ville följa med till stranden, och varför inte? Hade inte varit på stranden än och det var otroligt varmt ute så jag sa självklart ja. Jag är glad att jag inte stannade hemma. Jag tror aldrig att jag har sett en sådan strand förut, visst, stranden på Kreta var helt otrolig, men det var så anpassat för turister med parasoll och solstolar överallt. Detta var dock helt annorlunda, det var som taget ur en äldre film med restaurangen och kioskerna och borsett från några enstaka pressennings täckta saker på stranden så var det helt öppet och fritt, långt bort på ena sidan kunde man se svaga konturer av byggnader, men åt andra sidan så såg man ingenting. Sanden var mjuk och härlig.
Vi gick och åt på en charmig restaurang och satt ute med utsikt över havet. Åt hummer för första gången i mitt liv, smakade ganska bra men det är hårt arbete att äta det. Sen gick vi ner och kände på vattnet. Jag hade trott att det skulle vara kallt, men icke. Vattnet var alldeles lagom varmt så jag var tvungen att hoppa i trots att jag inte hade mina badkläder med mig. Vi badade en stund med Trude och hennes kompis och sedan var klockan redan 20:00, 20:00 och solen stod fortfarande högt på himlen, helt otroligt. Var dock riktigt trött när vi kom hem så det blev en dusch och sedan sängen, men växlade självklart några ord med min lilla pojke först.

Gone with the wind

Var nere en sväng på puben igår och träffade ägarinnan utanför som sorligt nog berättade att hon sålt den. Hon gav ingen anledning till varför men det är riktigt tråkigt. På den puben har jag träffat de flesta jag känner här, det var en sån pub man kan gå ner till och alla säger hej, är glada och trevliga, och nu finns den inte mer. Känns väldigt tråkigt att inte kunna gå ner och känna sig som hemma där längre. Får väl se vem som tar över och vad det nu blir.
Gick hem rätt tidigt dock, kände inte alls för att sitta där så länge, var riktigt trött. Så det blev hem och prata med Erik, eller, läsa bok för honom.

Vaknade när klockan ringde imorse men råkade somna om igen, det händer inte ofta alls. Men som tur var så låg de andra och åt frukost i sängen så det var ingen som sa något. Är riktigt glad att jag hamnat i en sådan avslappnad familj. Inga strikta regler utan bara skratt och leenden hela dagarna. Kommer sakna dem väldigt mycket när jag flyttar hem igen, men dem flyttar också till stockholm vilket känns väldigt bra. Det innebär att jag kan träffa Trude även efter min period här, och det är nog bra för henne också. Veta att jag finns där och inte bara försvinner ur hennes liv.

Nu är det cirka 11 veckor kvar tills jag får åka hem! Börjar sakna Sverige mer och mer nu när jag vet att jag ska tillbaka. Längtar efter att få krama om min pappa, det är verkligen tufft att vara borta från honom så här länge. Längtar också tills jag får krama om Erik och putta ur honom ur sängen på morgonen. Saknar självklart resten av min familj också. Skulle kännas bra med en värmande kram från min mamma, skratta med Helena och Crippa och krama alla mina syskonbarn, vilka börjar bli väldigt många nu. Det är tråkigt att familjen glidit ifrån varandra så mycket, saknar de middagar som alltid slutade i asgarv. Men jag antar att livet förändras hela tiden. Har växt mycket som människa under min tid här nere. Har dock bara hittat en av de två saker som jag åkte ner hit för att ta reda på, har hittat min anledning att komma tillbaka till Sverige, men jag har fortfarande inte kommit på vad jag vill göra med mitt liv. Funderar på om jag kanske är en rastlös själ. Vet dock nu att jag klarar mig på egen hand och att mina vänner där hemma alltid kommer betyda väldigt mycket för mig. Jag saknar er och önskar att ni kunde komma ner hit. Vore underbart att få visa er runt i denna vackra stad.

Redan Juni

Tiden går riktigt fort här nere, det är redan slutet av Juni, vilket innebär att jag endast har 2½ månader kvar här nere. Skulle vara helt underbart att kunna åka hem nu över en helg eller så, men så mycket tid finns det inte över tyvärr.

Det har varit sommar här nere i några veckor nu och jag börjar bli brun bara av att cykla fram och tillbaka till skolan varje dag. Borde kanske ta och sola lite ordentligt nåndag.

Måste snart lämna huset i en 40 minuter då det är visning på huset, IGEN! Tycker nästan att det borde bli sålt snart.

Vad har hänt här då?
Jo, Milla har åkt tillbaka till Finland tyvärr, det var den enda man verkligen kunde prata med. Har köpt en del nya kläder och nya skor. Funderar på att gå och köpa nya skor nu också, dem är ju så fina och det är faktiskt rea.
Träffade Johan också i torsdags efter att han varit försvunnen i ca: 3 veckor, men det var trevligt.
Var ute en sväng i söndags och fick för första gången i mitt liv höra världens sämsta raggningsreplik, "Kommer du hit ofta?" fast på Holländska då. Började nästan skratta åt honom.

Denna veckan bli rätt skön, behöver bara jobba 3 dagar, eller ja, på fredag så måste jag gå upp tidigt och bara vara uppe med Trude tills hennes barnvakt kommer och hämtar henne, sen åker hon iväg och campar över helgen. I helgen som var så åkte hon till sin oma och opa och mamman var ledig igår så jag hade långhelg.

Borde nu kanske gå och skura av golvet och torka av trappan, men vi hörs snart igen!

Nu var det ett tag sen jag skrev här och mycket har hänt. Sist jag skrev så hade jag nyligen träffat Richard igen och han var faktiskt här för en vecka sedan för att avgära om hans tatuering var klar eller inte, men han tyckte att den var helt klar så det ska bli riktigt kul att se resultatet.

Har träffat en del nytt folk också. Träffade en kille för 2 veckor sedan som hette Jeroen eller något liknande, hans namn är svårt att uttala så han är endast The Tall Guy nu. Han var riktigt trevlig men lång som fn. Hans ben slutade nästan uppe vid mina bröst! Träffade honom dagen efter slagsmålet på puben, han känner tydligen en mörkhårig tjej som jag aldrig kan komma ihåg namnet på. Hon var riktigt glad att jag talade om för bartendern att hennes kille inte var den som slog första slaget utan att det var en annan som jag känner mycket bättre, så nu har hon stor respekt för mig tydligen.

På drottningensdag så gick vi ner till puben för att ta några öl på kvällen, träffade nån snubbe i baren som var riktigt trevlig faktiskt. Vi satt och diskuterade politik och liknande och jag blev inte ens uttråkad, mirakulöst!

Var barnvakt hela helgen som var så när söndagen kom var jag verkligen i behov av att komma ut, och aldrig har en öl smakat så gott som då. Dem hade ett band som spelade med en amerikansk tjej från Nashville som hade en otrolig röst. Pratade lite med hennes man och han var riktigt trevlig. Sen träffade vi någon som hette Mike. Mike påminner om Robert i Alla älskar Raymond, i alla fall till utseendet. Han var riktigt trevlig och han hade en kompis, Kaasper, som Anna hade väldigt kul åt. Hon kallade honom spöket hela kvällen. Mikes andra kompis kom in i rökrummet och fick höra att jag var svensk, så självklart sa han det enda han kunde på svenska "Jag älskar dig". Kunde inte låta bli att skratta så jag sa tack. Sen fortsatte han med "And I think I really mean it." Haha, han var för söt.

Vi satt vid Van der Werf park (aka mentalsjukhusliknande stället) en dag och pratade, då kom en kille upp och började prata med oss. Frågade tillslut hur gammal han är och han var bara 16! Men det är riktigt sött för han blev total förälskad i mig trots att jag kallade honom liten hela tiden.

I tidsdags så tog jag med mig Anna ut för att möta upp några av mina kurskamrater, vi möttes nere på Einstein och hade riktigt trevligt. Stuart har då aldrig sett bättre ut! Nu kommer jag verkligen inte kunna slita blicken ifrån honom på lektionerna.

Har hänt mycket mer också men ingenting jag kan komma på just nu, är för sent för att orka tänka efter men lägger upp lite annat kul här som ni kan titta på.

Dröm sött!

The most handsome thing I have ever seen

Kan en dag bli mer perfekt?
Först går det bra när man spelar live poker för första gången, sen går man ut på kvällen och ser ett bra blues band. Och när man väl är på den baren så skickar Richard sms och talar om att han är ute och dedssutom på väg till just den baren. Så efter 6 veckor får man se den snyggaste killen någonsin igen. Jag trodde att jag hade överdrivit hans utseende i mitt minne, men det hade jag verkligen inte. Det finns inte någonting på den mannen som inte är perfekt. Dubbla smilegropar, perfekt rumpa, perfekt ansikte, perfekt längd, han är helt enkelt helt perfekt. Han blev jätte glad när han såg mig och vi pratade i stort sett hela kvällen, fick se bilder på hans underbart söta son. Anna verkade också väldigt glad över att se honom igen, och det kan jag förstå så mycket som hon pratat om honom. Han körde hem mig på sin cykel, eller en bit i alla fall eftersom att jag fick så jävla ont i rumpan av att sitta på pakethållaren och han gjorde allt för att det skulle göra ondare. Men det hämnades jag på genom att köra upp mina kalla händer under hans tröja :D

Det kändes verkligen bra att se honom igen och hans gråhåriga kompis Marcel var trevlig mot mig denna gången, så söndagen var verkligen lyckad.

Nej, dags att gå och sitta vid det mentalsjukhusliknande stället.

Tänkte ge lite update på vad som hänt i helgen.

Fredag: Var med Anna på puben (ja, som vanligt) träffade Johan och Sidney, hade riktigt roliga samtal med dem. Träffade nån ny kille som de kände också, men han försökte bara få mig i säng, så jag gav honom ett flertal solklara dissningar, men han fattade helt enkelt inte vinken. Han var efter mig hela tiden och sa att han ville ha sex med mig. Johan tyckte att jag skulle känna på hans kuk då han var svart och tydligen hade stor, men varför skulle jag vilja det?
Kvällen slutade med att jag följde med Sidney hem och hans bror lovade mig att köra hem Anna. När vi kom hem till honom så tog han av sig kepsen för första gången. Jag och Anna har diskuterat hur vidare han har hår där under eller inte, men han har riktigt mycket hår och damn så söt han var i det (trots att han har hockeyfrilla).

Lördag: Blev väckt vid 9 av en väldigt trött Sidney, vi pratade lite, drack lite juice och somnade sen om igen. Blev väckt igen vid 13 av en fortfarande lika trött Sidney, men den gången gick vi båda upp. Vi såg på ett antal avsnintt av Pimp my ride, vilket inte var alldeles för spännande då jag tycker att dem överdriver bilarna lite väl mycket. Vad ska man med en vattensäng i bilen till?!?
Jag fick tillslut byta kanal och valde att se på Ants istället, menhan verkade också gilla den filmen. Pratade en del med honom och det kändes väldigt bra. Fick ett sms av Anna som sa att vi var tvugna att prata. Frågade henne om Johan varit elak men hon svarade nej. Sen sa hon att hon var kvar hos honom?!? Anna hatar Johan och hon var hemma hos honom, jag kunde inte göra annat än att skratta åt det. Så nu när jag tittar på henne skrattar jag nästan varje gång. Av alla människor hon kunde ha sex med så hade hon det med killen hon hatar. Hahahaha!

Söndag: Sov faktiskt hemma natten till idag, så jag fick min kaka när jag träffade Anna på dan. Den mörkhåriga tjejen på puben hade föregående kväll frågat om jag skulle komma ner dit idag, då dem spelar poker, så vi bestämde oss för att gå ner och titta på eftersom att jag aldrig spelat live poker förut. Men det dök inte upp så mycket folk så jag valde att spela när bartendern frågade. Och det var tur att jag gjorde det. Jag har alltid tvivlat på hur bra jag skulle spela live, för online behöver du inte direkt något pokerface. Men det gick riktigt bra. Kom på 3:e plats och vann 35 euro (köpte in mig för 10) så denna dagen kan inte bli så mycket bättre faktiskt. Nu ska jag ta och gå ner dit igen eftersom att ett band spelar idag. Så uppdaterar på ytterligare händelser vid ett annat tillfälle. Ciao!

Så, torsdagseftermiddag, har visst gått över en vecka sen jag skrev sist. Oops!

Vad kan då ha hänt sen sist?
Träffade Sidney förra torsdagen när jag var ute och gick, mycket trevligt. Träffade hans bror Johan på fredagen när jag och Anna var på stan, även det mycket trevligt. Var ute på kvällen på fredagen, var riktigt fullt med folk på puben så det var trevligt. Åkte in till Amsterdam för första gången på lördagen och fy fn va folk det var. Rena pinan att gå där inne. Var även ett tivoli där mitt på ett torg. Dem hade nån karusell som är som popexpressen men går ca: 10 gånger fortare, trodde jag skulle ramla när jag skulle gå av, men det gick bra. Sem hade nån annan karusell som var som en 15-20 meter lång pinne eller vad man ska kalla det, och i varje ände så fanns det 8 sittplatser dessa snurrade runt i sig medan den långa "pinnen" snurrade runt, det var det värsta jag har gjort i hela mitt liv. Det blåste så man knappt kunde andas och det var så otroligt högt upp att jag blev så rädd att jag inte kunde få panik. Fick blunda en del, men jag åkte iaf, tillskillnad från Anna som stod och såg på.
Var ute på kvällen på lördagen också, träffade lite nytt folk, mycket trevligt.

Veckan har varit ganska lugn, såg på en musikal dem hade i ungens skola och hon var stencool medan hon framförde ett rosapantern nummer tillsammans med några andra i hennes klass. Andra femåringar brukar titta efter sina föräldrar och vinka, men inte hon. Hon gick på scenen, intog position och körde genom hela numret utan att titta bort, grym unge.
Imorgon är dem flesta lediga, men jobbar man som aupair så kan man inte räkna med det. Ska vara barnvakt ikväll och gå upp tidigare imorrn så mamman får sova ut lite. Men det gör inte så mycket.

Hoppas ni får en trevlig påsk!

It must have been love

Solsken på en onsdagseftermiddag, f-n så jag älskar det här landet. Det är varmt nog för att låta ungarna springa runt ute i t-shirt och att gå ut med jacka på är rena pinan, börjar svettas första steget man tar.

I måndags kväll så var jag och Anna ute och gick i en 2-3 timmar, jag hade sagt att jag skulle visa henne husbåtarna då hon inte kunde förstå hur Richard kan bo på en och skrattade åt honom när han förklarade det. Så vi gick dit och jag blev förbannat kissnödig under tiden, trots att jag hade kissat precis innan jag gick hemifrån. När vi väl kom fram till husbåtarna så kunde hon inte tro sina ögon, "But, they look like houses!?!" var hennes kommentar, f-n så jag skrattade. Efter en stunds letande fick jag äntligen tag på ett buskage att kissa i också, Anna tyckte självklart att jag var kräsen när jag valde bort de flesta ställen, men inte kan man kissa vart som helst heller. Hela den kvällen var helt flummad, jag kände för att hoppa runt överallt, men mina vänner i Sverige borde veta precis hur jag är då. Anna gillade mig tydligen när jag var sån för hon fick skratta.
Igår hände det inte så mycket under dagen, gick med Anna för att försöka leta upp ett ställe där hon kunde ta foton då hennes familj vill att hon ska ta barnen till nåt muséum imorrn då dem minsta barnen är hemma. Men varför ska man ta två 1åringar och en 3-åring till ett muséum? Helt onödigt måste jag säga. Dem förstår ju inte så mycket iaf.
Cyklade för att hämta ungen hos hennes bästa kompis igår, vädret var helt underbart så det var uppkavlade ärmar och solglasögon som gällde. När jag hade kommit ungefär halvvägs så började jag höra en sjungande mansröst och plötsligt kom en svartklädd kille med glasögon och halvlångt hår (såg ut som en rollspelskille) åkandes förbi sjungandes "It must have been love, but it´s over now", han sjöng inte lågt heller utan det hördes på en bits avstånd, det var dessutom inte så att snubben kunde hela låten, utan den meningen var det enda han repeterade om och om igen. Jag visste inte om jag skulle skratta eller bli irriterad.

Idag händer det inte mycket alls, ska laga mat nu, kyckling med ris, enkelt och gott, sen vet jag inte alls vad jag ska göra ikväll, Anna är barnvakt så jag måste tråka alldeles ensam. Får hoppas nån vänlig själ är online eller något.
Nej, dags att steka kyckling.

Framsteg!

Söndagskväll och hur trött som helst, sov runt 3-4 timmar inatt och har inte kunnat sova nåt under dagen, riktigt frustrerande faktiskt. Är avundsjuk på alla som kan sova halva dagen efter att dem varit ute, jag vill också!

Men gårdagen blev lyckad, när vi kom in på puben så var han faktiskt där, både Johan och Sidney satt i rökrummet. Jag och Anna satte oss dock i baren och pratade med bartendern. Andra helgen vi var där så verkade det som om hon inte riktigt gillade mig, men nu är dem misstankarna helt borta. Fick reda på att det faktiskt är hon som äger stället och det är en väldigt trevlig tjej. Hon berättade också att det är en svensk kille som heter Marcus som brukar vara där ibland så snart kanske man kan prata svenska där också. Vore kul att träffa honom iaf, han är tydligen väldigt rolig.
Johan kom ut efter ett tag och sa hej, bjöd självklart på dricka också som han alltid gör. Men det riktigt underliga men positiva var att Sidney kom ut och faktiskt pratade med mig, till råga på allt så log han också tillskillnad från förra helgen då han betedde sig som en svartsjuk tjej eller något. Under kvällen så pratade han mer och mer med mig och satte sig bredvid mig så ofta han kunde. Framsteg! Har inte vart samma sak utan att han pratar med mig. Johan är självklart helt underbar men Sidney har något annat som gör det roligt på ett annat sätt att prata med honom.
Senare på kvällen så började jag även prata med en kille som jag träffat där innan men aldrig fått reda på hans namn. Han heter tydligen Patrick, och Patrick stod vid en av spelmaskinerna och spelade bort sina pengar, han var riktigt rolig han också. Men jag måste innebära otur eller nåt, för medan jag stod där förlorade han bara mer och mer av sin vinst. Fast ett trevligt samtal var det iaf.
Enligt Anna så satt Johan och tittade på mig under hela tiden jag stod och pratade med Patrick, men så fort jag vände mig om så tittade han åt ett annat håll. Hon misstänker att båda bröderna gillar mig, men det tror jag inte, inte på det sättet iaf.
Och tro det eller ej, men jag sov faktiskt hemma inatt! Otroligt. Brukar alltid hamna hos Johan annars men inatt blev det faktiskt hemma. En liten stund efter att jag kommit hem skickade dock Johan sms och sa godnatt, gulligt måste jag säga.

Idag har jag endast degat i sängen, var ute en sväng och köpte cola på dagen men annars har jag bara sett på film och slappat. Tog en promenad nu på kvällen också, kan inte skippa den bara för att jag knappt sovit, för då kommer jag förmodligen börja skippa den andra dagar också och målet under min tid här nere är att bli lite hälsosammare.
Tror inte det finns så mycket mer att säga om helgen förutom att den var riktigt kul. Ska försöka plugga lite imorgon då jag har min lektion på tisdag, får se hur lång tid det tar innan jag får huvudvärk.

Såå, lördagskväll. Dagen har spenderats åt att bara ta det väldigt lungt fram tills 13 nångång då jag gick ut för att träffa Anna och en annan finsk AuPair som bor i Utrecht. Hon var riktigt trevlig och hette Titta (vet inte hur det ska stavas men det uttalas titta). Vi gick en sväng på stan och jag blev kär i ett par skor!! Köpte dem dock inte men ska göra det så fort jag får pengar igen. Dem är ett MÅSTE!

Nu är det kväll och vi har precis varit på snabbköpet som har kvälls öppet, alla andra affärer stänger vid 19 här. Köpte Bacardi Breezer, så förbannat gott! Kommer nog ta lång tid innan jag vänjer mig vid att man kan köpa alkohol i vanliga affärer här dock. I Sverige måste man trängas bland alkisar och ungdomar på systemet och här är det bara att plocka upp det man vill ha medan man köper mat. Riktigt schysst.
Så det är alltså utgång ikväll. Vi kunde inte gå ut igår då Anna var barnvakt, så jag var över där en sväng och såg sen Sanning eller konsekvens innan jag somnade. Men ikväll ska det bli roligare, får hoppas att Johan kommer ner dit bara när han har slutat. Skulle inte vara samma sak om han inte är där.

Hoppas ni andra har en rolig helg också!

Hoe gaat het?

Såå, onsdag idag. Det har vvarit en lång och seg dag idag. Det började med att jag hade min kurs igår, 3 timmar Holländska gör det inte direkt enkelt att somna när man kommer hem. Hjärnverksamheten går på högvarv och man hör holländska ord som sagts på lektionen som en svag viskning runtomkring en. Tillslut så somnade jag iaf men blev väckt igen vid 02:30 av att mamman i familjen bad mig lägga mig i hennes säng med dottern eftersom att hon själv var tvungen att åka tillbaka till sjukhuset och jobba. Så jag gick plikttroget ner och somnade om i mammans säng. Vid 6 imorse så vaknade jag av att ungen höll fram en hand och sa "Malin, här är min lösa tand". Gulligt gjort men inget jag vill höra klockan sex på morgonen direkt. Hon kunde självklart inte somna om så vi gick upp en halvtimme senare. Blev rätt stressat på morgonen då hon valde att rita tills hon endast hade 20 minuter på sig att bli klar. När jag kom hem efter att ha lämnat av henne så gick jag upp och la mig, herregud så trött jag var, men inte somnade jag, nej. Jag låg vaken och gjorde absolut ingenting, tiden verkade stå still. Tog mig ut och köpte nya leggings lite senare på dan och nu sitter jag här och väntar på att maten ska bli klar. Vet inte riktigt vad det blir än men det luktar lite konstigt.

Har fått kontakt med min allra bästaste bäste vän igen, känns riktigt underbart faktiskt. Har saknat henne massor genom åren efter gymnasiet och ångrar att vi inte höll kontakten, men nu ska det bli ändring på det. Är riktigt glad att mina andra vänner börjat prata med mig igen också. Började med en, sen kom två till de följande dagarna, måste vara något med luften i Sverige som påverkat folk. Eller så kanske det beror på att jag är i Holland vilket gör att dem faktiskt slipper träffa mig på ett tag, who knows.

Nee, nu har jag ont i huvet så ska väl leta upp nå roliga piller i medicinskåpet.

... Johan!

Var ute på stan med Anna på dagen igår för jag ville hitta nån schysst top att ha på mig på kvällen, slutade med att jag hittade riktigt snygga skor för 19 euro och en underbar top som var nedsatt till 10 euro. Glad för dem köpen måste jag säga. Får lägga upp en bild på det nångång. Innan jag hittade just dem här skorna så testade jag en hel del andra, men mina fötter såg fn enorma ut i alla skor jag testade, iaf dem vita. Såg ut som om jag hade mansfötter och så kan jag ju inte gå runt. Skorna jag tillslut valde är iofs också vita, men fötterna såg inte så super stora ut i dem som tur är.

Var som sagt ute igår kväll. Det började med att jag gick hem till Anna och träffade familjen hon bor i. Dem verkade vara helt okej men hela stället känns lite striktare än här. Så jag har ingenting dåligt att säga om min familj mer än att de är lite slarviga. Men men, tillbaka till gårdagen. Efter att vi varit hos Anna så skulle vi ut och leta upp nån ny krog, men jag ville helst gå tillbaka till samma som innan, och jag fick precis som jag ville tillslut. Och vem satt i baren om inte Johan! Mina misstankar om att det var han som ringt stämde alltså, och inte blev jag besviken, hans bror satt bredvid honom. Han var dock en surfitta hela kvällen och uppförde sig rätt barnsligt, but who cares? Fick förklarat för mig senare att han helt enkelt hade haft en pissig vecka.

Vi stannade kvar på det stället en stund och valde sen att kolla in lite andra ställen. Vi började med den enda hårdrocksbaren i Leiden, men dem spelade mer pop när vi kom. Efter ett tag drog lyckligtvis Metallica musiken igång, men folket var tråkiga så vi gick till stället bredvid, Lazarus. Där var det istället fullpackat med folk och nåt live band som såg ut att vara kanske 16 år gamla. Wannabee rockstars utan tröjor, inte min grej direkt och ölen smakade skit så vi gick tillbaka till det första stället. Ringde visserligen Johan först för att kolla så han var kvar, och det var han. Stannade där resten av kvällen och fick arga bickar från nån brud som ville ha med honom hem, dem verkar inte gilla att han pratar med mig, men såna brudar är helt enkelt bara att ignorera. Pratade lite med hans morbror istället, trevlig människa.

När bartendern väl kände att hon ville stänga, för här stänger dem inte en viss tid utan har öppet så länge det finns folk, så kom Johan (som vart borta en stund) tillbaka och övertalade mig att sova hemma hos honom. Och hur kan jag säga nej? Hans säng är otroligt skön och jag vet tt han är en bra kille, så jag åkte med honom. Vi såg på nån film som jag inte fattade ett piss av och sov ganska så länge, helt underbart. Idag fixade han mat till mig och var super gullig. Riktigt trevlig kille måste jag säga. Och inte nog med det, han är en riktig gentleman. När det väl var dags att röra sig därifrån så körde han hem mig. Så borde alla killar vara, erbjuda att köra hem en dagen därpå, eller, om de inte har bil, körkort, moped (för här kör alla moped eller cyklar) eller nåt liknande, iaf att följa med en till antingen tåget, bussen eller om man bor nära så till dörren.

Nej, nu är jag alldeles tom i huvudet, tror inte det har hänt så mycket mer än det så detta får bli allt för nu. Får se vad som händer ikväll.

Rösten tillhörde...

Då var det dags att gå ut igen ikväll, denna gången ska vi förmodligen testa någon bar som ligger nära Anna (den andra aupairen). Jag vill gå tillbaka till den bar vi varit på de två senaste fredagarna, men det kanske kan vara bra att testa något annat.

Fick ett telefonsamtal för ett tag sen, men jag vet fortfarande inte vem det var som ringde. Det står mellan två personer: Sidney, som jag träffade första gången jag gick ut, eller hans bror Johan, som jag träffade förra fredagen. Jag gissar på att det var Johan, men han sa att han arbetade som vägarbetare vilket även Sidney gör, så det är inte lätt att veta. Hur som helst så lovade han att ringa ikväll igen eftersom han också ska ut, får väl helt enkelt se till att vi träffas så jag får reda på vem av dem det var. För mig spelar det ingen större roll, båda är trevliga och ser bra ut så varför vara kinkig?
Ikväll siktar jag dessutom på att faktiskt komma hem på natten då jag tidigare gånger kommit hem mellan 6 och 8 morgonen efter.

Borde gå ut och köpa nå kul att ha på sig, men det är så tråkigt att shoppa själv, önskar att jag hade någon av mina vänner från Sverige till hjälp, för det är konstigt att shoppa med Anna, det blir inte samma sak. Får helt enkelt höra Sofies röst som säger "Nej!" medan jag tittar på något så vet jag på så sätt vad som är tillåtet att ha på sig.

Mitt liv som AuPair

Detta blir mitt första inlägg i en blog någonsin, antar att jag fallit för grupptrycket jag också, eller så kanske jag bara måste få uttrycka allt jag har inom mig.

Detta blir mitt första inlägg i en blog någonsin, antar att jag fallit för grupptrycket jag också, eller så kanske jag bara måste få uttrycka allt jag har inom mig.

Arbetar just nu som AuPair i Holland vilket är helt underbart. Åkte från kalla, tråkiga Sverige till våren i Holland. Bor i en stad som heter Leiden och imorgon så har jag varit här i 4 veckor *yeaj*. Leiden är ungefär som Uppsala, inte för stort men tillräckligt för att man inte ska bli uttråkad. Folket här i Holland är mycket trecligare än dem i Sverige. Här hälsar dem på varandra på gatan och när man går ut så är det inte bara sitt "gäng" man håller sig till, alla pratar med alla och alla bjuder varandra på dricka. Har vart ute två helger i rad nu och ska ut igen imorgon med en annan AuPair som jag lyckligtvis fick kontakt med på internet, hon bor i samma stad så nu har jag en promenad kompis också. Vi brukar gå en sväng på kvällarna och snacka skit, de kvällar vi inte ses och går så brukar jag promenera längs de upplysta kanalerna själv istället.

En av de största anledningarna till att jag bestämde mig för att flytta var det faktum att jag insåg att jag inte hade någonting att stanna kvar för. Mina vänner beter sig som om vi fortfarande vore 14 eller 15, min mamma är bara glad över att jag inte bor hos henne längre och mina syskon träffar jag inte allt för ofta heller. Den enda jag verkligen saknar är pappa, men jag får ju se honom när jag väl kommer hem igen.

Hittade detta på en "kompis" blog idag: Sa upp vänskapen med en nära kompis som jag känt sen dagis vid nyår och hon har ännuinte hört av sig i huvudtaget även fast det va hennes fel att det blev som det blev ochen sån sak säger ju allt. Hade våran 20 åriga vänskap betytt något hade hon väl hört av sig?

Visste direkt att hon menade mig men kunde knappt tro det jag läste. Jag har inte gjort någonting för att situationen skulle bli så här, det var hon som överreagerade. Hon kom med ett förslag på vad man skulle kunna gjort på nyår och jag svarade "Ja, det skulle man nog kunna göra" Är det att bestämma något? Inte i mina ögon iaf. Jag valde istället att fira nyår med en annan kompis som skulle fira med folk i vars sällskap jag trivs och hon blev arg. Jag tror det hela blev värre när den andra tjejen sa att hon inte kunde komma och fira med oss på grund av det hon gjorde gången innan när hon var där. Men detta är förmodligen ingenting hon kunde förstå och det har inte riktigt med mig att göra, det är något mellan dem två. Men spelade detta någon roll för någon av dem? Nej, självklart inte. Det slutade med att dem skyllde ifrån saker dem själva klagat över hos varandra till mig, på mig. Båda dem borde kanske för höra vad dem egentligen har sagt om varandra istället för att skylla allt på någon annan, men jag orkar inte med det där längre. Mår dem bättre av att bete sig på det sättet så får dem gärna göra det, men jag orkar inte vara inblandad längre. Önskar bara dem kunde se att jag är den som försvarat båda deras pojkvänner inför andra när någon sagt något illa oom dem, men det är dem förmodligen för blinda för.

Det är synd att det har slutat så här, men jag tycker inte att det bara ligger på mitt ansvar att höra av mig till dem, dem kanske borde säga något själva någongång. Därför känns det bra att vara här just nu, träffa nytt folk, se ett annorlunda liv. Saknar jag att umgås med dem? Självklart, det finns ingenting jag hellre skulle vilja än att få visa dem denna stad då jag vet att dem skulle älska den lika mycket som jag gör. Så Sofie, läser du det här så kan du väl tala om vad det var som jag gjorde som fick dig att sluta umgås med mig. För jag vet att du har lika kul med mig som jag har med dig.

Nej, dags att ta tag i tvätten innan det är dags att cykla iväg och hämta ungen.

Over and out!