Kan en dag bli mer perfekt?
Först går det bra när man spelar live poker för första gången, sen går man ut på kvällen och ser ett bra blues band. Och när man väl är på den baren så skickar Richard sms och talar om att han är ute och dedssutom på väg till just den baren. Så efter 6 veckor får man se den snyggaste killen någonsin igen. Jag trodde att jag hade överdrivit hans utseende i mitt minne, men det hade jag verkligen inte. Det finns inte någonting på den mannen som inte är perfekt. Dubbla smilegropar, perfekt rumpa, perfekt ansikte, perfekt längd, han är helt enkelt helt perfekt. Han blev jätte glad när han såg mig och vi pratade i stort sett hela kvällen, fick se bilder på hans underbart söta son. Anna verkade också väldigt glad över att se honom igen, och det kan jag förstå så mycket som hon pratat om honom. Han körde hem mig på sin cykel, eller en bit i alla fall eftersom att jag fick så jävla ont i rumpan av att sitta på pakethållaren och han gjorde allt för att det skulle göra ondare. Men det hämnades jag på genom att köra upp mina kalla händer under hans tröja :D
Det kändes verkligen bra att se honom igen och hans gråhåriga kompis Marcel var trevlig mot mig denna gången, så söndagen var verkligen lyckad.
Nej, dags att gå och sitta vid det mentalsjukhusliknande stället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar