Solsken på en onsdagseftermiddag, f-n så jag älskar det här landet. Det är varmt nog för att låta ungarna springa runt ute i t-shirt och att gå ut med jacka på är rena pinan, börjar svettas första steget man tar.
I måndags kväll så var jag och Anna ute och gick i en 2-3 timmar, jag hade sagt att jag skulle visa henne husbåtarna då hon inte kunde förstå hur Richard kan bo på en och skrattade åt honom när han förklarade det. Så vi gick dit och jag blev förbannat kissnödig under tiden, trots att jag hade kissat precis innan jag gick hemifrån. När vi väl kom fram till husbåtarna så kunde hon inte tro sina ögon, "But, they look like houses!?!" var hennes kommentar, f-n så jag skrattade. Efter en stunds letande fick jag äntligen tag på ett buskage att kissa i också, Anna tyckte självklart att jag var kräsen när jag valde bort de flesta ställen, men inte kan man kissa vart som helst heller. Hela den kvällen var helt flummad, jag kände för att hoppa runt överallt, men mina vänner i Sverige borde veta precis hur jag är då. Anna gillade mig tydligen när jag var sån för hon fick skratta.
Igår hände det inte så mycket under dagen, gick med Anna för att försöka leta upp ett ställe där hon kunde ta foton då hennes familj vill att hon ska ta barnen till nåt muséum imorrn då dem minsta barnen är hemma. Men varför ska man ta två 1åringar och en 3-åring till ett muséum? Helt onödigt måste jag säga. Dem förstår ju inte så mycket iaf.
Cyklade för att hämta ungen hos hennes bästa kompis igår, vädret var helt underbart så det var uppkavlade ärmar och solglasögon som gällde. När jag hade kommit ungefär halvvägs så började jag höra en sjungande mansröst och plötsligt kom en svartklädd kille med glasögon och halvlångt hår (såg ut som en rollspelskille) åkandes förbi sjungandes "It must have been love, but it´s over now", han sjöng inte lågt heller utan det hördes på en bits avstånd, det var dessutom inte så att snubben kunde hela låten, utan den meningen var det enda han repeterade om och om igen. Jag visste inte om jag skulle skratta eller bli irriterad.
Idag händer det inte mycket alls, ska laga mat nu, kyckling med ris, enkelt och gott, sen vet jag inte alls vad jag ska göra ikväll, Anna är barnvakt så jag måste tråka alldeles ensam. Får hoppas nån vänlig själ är online eller något.
Nej, dags att steka kyckling.
I måndags kväll så var jag och Anna ute och gick i en 2-3 timmar, jag hade sagt att jag skulle visa henne husbåtarna då hon inte kunde förstå hur Richard kan bo på en och skrattade åt honom när han förklarade det. Så vi gick dit och jag blev förbannat kissnödig under tiden, trots att jag hade kissat precis innan jag gick hemifrån. När vi väl kom fram till husbåtarna så kunde hon inte tro sina ögon, "But, they look like houses!?!" var hennes kommentar, f-n så jag skrattade. Efter en stunds letande fick jag äntligen tag på ett buskage att kissa i också, Anna tyckte självklart att jag var kräsen när jag valde bort de flesta ställen, men inte kan man kissa vart som helst heller. Hela den kvällen var helt flummad, jag kände för att hoppa runt överallt, men mina vänner i Sverige borde veta precis hur jag är då. Anna gillade mig tydligen när jag var sån för hon fick skratta.
Igår hände det inte så mycket under dagen, gick med Anna för att försöka leta upp ett ställe där hon kunde ta foton då hennes familj vill att hon ska ta barnen till nåt muséum imorrn då dem minsta barnen är hemma. Men varför ska man ta två 1åringar och en 3-åring till ett muséum? Helt onödigt måste jag säga. Dem förstår ju inte så mycket iaf.
Cyklade för att hämta ungen hos hennes bästa kompis igår, vädret var helt underbart så det var uppkavlade ärmar och solglasögon som gällde. När jag hade kommit ungefär halvvägs så började jag höra en sjungande mansröst och plötsligt kom en svartklädd kille med glasögon och halvlångt hår (såg ut som en rollspelskille) åkandes förbi sjungandes "It must have been love, but it´s over now", han sjöng inte lågt heller utan det hördes på en bits avstånd, det var dessutom inte så att snubben kunde hela låten, utan den meningen var det enda han repeterade om och om igen. Jag visste inte om jag skulle skratta eller bli irriterad.
Idag händer det inte mycket alls, ska laga mat nu, kyckling med ris, enkelt och gott, sen vet jag inte alls vad jag ska göra ikväll, Anna är barnvakt så jag måste tråka alldeles ensam. Får hoppas nån vänlig själ är online eller något.
Nej, dags att steka kyckling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar