Gone with the wind

Var nere en sväng på puben igår och träffade ägarinnan utanför som sorligt nog berättade att hon sålt den. Hon gav ingen anledning till varför men det är riktigt tråkigt. På den puben har jag träffat de flesta jag känner här, det var en sån pub man kan gå ner till och alla säger hej, är glada och trevliga, och nu finns den inte mer. Känns väldigt tråkigt att inte kunna gå ner och känna sig som hemma där längre. Får väl se vem som tar över och vad det nu blir.
Gick hem rätt tidigt dock, kände inte alls för att sitta där så länge, var riktigt trött. Så det blev hem och prata med Erik, eller, läsa bok för honom.

Vaknade när klockan ringde imorse men råkade somna om igen, det händer inte ofta alls. Men som tur var så låg de andra och åt frukost i sängen så det var ingen som sa något. Är riktigt glad att jag hamnat i en sådan avslappnad familj. Inga strikta regler utan bara skratt och leenden hela dagarna. Kommer sakna dem väldigt mycket när jag flyttar hem igen, men dem flyttar också till stockholm vilket känns väldigt bra. Det innebär att jag kan träffa Trude även efter min period här, och det är nog bra för henne också. Veta att jag finns där och inte bara försvinner ur hennes liv.

Nu är det cirka 11 veckor kvar tills jag får åka hem! Börjar sakna Sverige mer och mer nu när jag vet att jag ska tillbaka. Längtar efter att få krama om min pappa, det är verkligen tufft att vara borta från honom så här länge. Längtar också tills jag får krama om Erik och putta ur honom ur sängen på morgonen. Saknar självklart resten av min familj också. Skulle kännas bra med en värmande kram från min mamma, skratta med Helena och Crippa och krama alla mina syskonbarn, vilka börjar bli väldigt många nu. Det är tråkigt att familjen glidit ifrån varandra så mycket, saknar de middagar som alltid slutade i asgarv. Men jag antar att livet förändras hela tiden. Har växt mycket som människa under min tid här nere. Har dock bara hittat en av de två saker som jag åkte ner hit för att ta reda på, har hittat min anledning att komma tillbaka till Sverige, men jag har fortfarande inte kommit på vad jag vill göra med mitt liv. Funderar på om jag kanske är en rastlös själ. Vet dock nu att jag klarar mig på egen hand och att mina vänner där hemma alltid kommer betyda väldigt mycket för mig. Jag saknar er och önskar att ni kunde komma ner hit. Vore underbart att få visa er runt i denna vackra stad.